Bollii

Somsakt, ja skriver dehär inlägget för att ja känner att skriva är oftast de bästa när man mår dåligt över något. Och jag vet ungefär vilka som läser min blogg, och ja vet att ja litar på dom som gör det. Ni behöver inte läsa detta inlägg om ni inte vill (de behöver ni iof inte me nått) och ni behöver inte låssas om att de är synd om mig eller nått för de är de inte. Ja har ett jävligt bra liv, med underbara kompisar, världens bästa pojkvän, universums bästa mamma och styvfar! De finns bara en sak i mitt liv som är skit. Å de e min farsa.

Som ni kanske läste förut så sov ja över hos Martin inatt. Runt klockan tre så väcker han mig och säger att min pappa ringer på min mobil (ja hade ljudlöst så ja hörde ej). Arg som fan blir ja å lägger bara mobilen åt sidan å hoppas att han inte ska ringa mer. Somnar om hyfsat. Sedan hör ja mobiljäveln darra... ja tryckte direkt på "no". La undan den igen. Sen ringde de igen! Ja stängde av mobilen arg som fan, samtidigt orolig som fan. Va ville han? Har farmor dött?.. Många tankar åkte runt i huvudet. Ja lyckades somna om ändå. På morgonen (vid halv 8) vaknar ja, och är plötsligt klarvaken. Kom och tänka på farsan.. tänk om de var nått allvarligt han ville. Sätter på mobilen och möts direkt av 2 sms från honom. Ja ska skriva de första här (i de andra skrev han bara att halvsyrran fyllde år igår:P) Så här kommer det (notera att han var full som vanligt): "Börjar skäms över att va far. Kort info så ni vet mormor (menade farmor..) lever än så inget arv i sikte ännu!". Jaha.. han skäms altså över att vara min far? Helt jävla sjukt. Vem fan skriver så till sitt barn!?
Historien är inte slut än dock. Jag svarade inte på hans sms.
Kom hem vid typ halv tre tiden. Var inställd på att va ensam ikväll eftersom mamma å stefan va i Trosa. Sedan efter ett samtal med både mamma å stefan om de pappa hade gjort under natten, så bestämde dom sig för att åka hem å vara med mig.
När vi precis ätit så ringer hemtelefonen. Stefan går upp och svarar och ja, de var självklart farsan på fyllan igen (å klockan var bara halv 7) då skäller stefan ut honom rejält å säger att de borde vara ja som skäms för att vara hans dotter, inte tvärt om. Tvärt efter utskällningen lägger stefan på. ca 20 min efter de samtalet skickar han ännu ett sms där de står: "Va bra att du snart fyller 18!" och för er kanske de inte betyder någonting, men för mig som känner honom så menade han: "Va bra att du snart fyller 18 så ja slipper dig, å ditt underhåll".
Efter detta var ja nyfiken på om han hade skickat smset till bara mig eller till alla hans tre barn (han skrev ju ni). Så mamma ringer upp min halvsyster medans ja duschar. Tydligen är detta bara skickat till mig, och han har heller inte ringt de andra barnen. Men däremot ringde han dom i måndags natt, så ja är väll inte den ända.. Men på nått sätt är de ändå mig han hatar:P
En annan sak som ja inte vet om de har med detta att göra, men de kan ha gjort de, är att när ja kom hem så var grinden till vår altan öppen (den är annars stängd med ett litet haklås). Ja reagerade ganska stort.. den är adrig någonsin öppen annars. De kan ha varit nån granne tänker ni, men våra grannar är väldigt schyssta, och huset lämnades senast kl 5 igårkväll... så.. de va konstigt. Å mamma å stefan blev lika chockade som mig. Förmodligen har pappa kört hit full (nej de e inte första gången..) och knackat på dörren. Ja e bara grymt glad att ja inte var hemma inatt.

Okej de blev en lång text.. somsakt.. men ja behövde detta. Å ja e så grymt glad att ja är omringad av så många andra människor som lyfter upp mig. Å ja kan i stort sätt säga att ja älskar er alla som läser, eftersom ja vet på ett ungefär vilka ni är. Och främlingar brukar sällan läsa ett sådant inlägg som detta.. Men om de nu är nån främling som läser.. så hej på dej du, kul att du tittade förbi och orkade läsa min text!
 Men till er andra: I LOVE U!